Idag när jag tog en promenad så mötte jag en dam i röd jacka. Kerstin?! Kerstin Sjöström frågar jag damen. - Jessica! Men är det du! Vad roligt att se dig och så kramades vi.

Det var min härliga lärare som jag hade i åk 5 och 6 på Södermalms skola där jag gick. Jag sa till henne att det kommer fram massor av härliga skolminnen när jag ser henne. Hon blev så glad. Jag sa att jag verkligen hade en riktigt bra grundskoletid i skolan. Bra och kloka lärare som såg eleverna och älskade sitt jobb. Hon berättade att hon följer mig i allt jag gör i musikväg. Tänk att hon minns mig 😊

Vi pratade om livet och hon berättade att hon hunnit bli 88 år! Hon såg likadan ut som 1986 förutom hårfärgen. Riktigt pigg och jag tänkte att så där vill man vara vid närmare 90 år.

Vi pratade om vikten att äga ett positivt sinne. Jag minns alltid Kerstin så glad och snäll. Det värmde mitt hjärta att få dela minnen med henne idag.

När vi går i skolan så träffar vi lärarna mer än föräldrarna på vardagarna. De kan verkligen sätta spår hos oss som barn. Bra som dåliga Jag är så tacksam över det fina jag fått med mig av skoltiden. Långt ifrån alla barn delar min upplevelse. Vi vuxna har alla ett ansvar att föregå med gott exempel inför alla barn vi möter. 

I Rockys nya skola får hon samma bemötande som jag själv fick. Det gör mig lycklig ❤️

Kram Jessica