jessicafalk.blogg.se - Reflektioner över 2021 med siktet inställt mot hoppet och ljuset 2022

2021 har varit ett förändringens år för mig och oss. Det mesta till det bättre. Dalarna var till lärdom och nya insikter, som alltid. 2021 var också ett av de mest intensiva arbetsåren som jag kan minnas. Ja, trots Covid-19 och trots att mycket av kulturen stängde ner. När restriktionerna försvann i september så tog allt dubbelt fart och det gällde att hänga på bara. Det var verkligen så roligt att få komma ut och spela och föreläsa igen efter att det tidigare enbart gick genom digitala sändningar. Som ambassadör i Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft tog mitt anhörigstöd fart på riktigt och det känns fint att kunna bidra med mer kunskap till skolpersonal i Sveriges kommuner och att kunna stötta familjer som kämpar mot skola och omgivning som vägrar förstå det som inte syns, som jag och min familj fick göra under många år.

Det roligaste och mest intensiva planeringsarbetet var den direktsända galan i november med Janne Schaffer och Lasse Åberg, som jag intervjuade om deras liv under en timme, följt av utdelning av Gärdestad stipendiet och J:son stipendiet och det hela avslutades med konsert i Bollmoradalens kyrka. Jag framförde Ted Gärdestads "För kärlekens skull". Att få frågan att spela/sjunga med Janne Schaffer är en milstolpe i mitt liv. Känns lika stort som de legender jag arbetar med i Nashville.

Även om allt är roligt så är det viktigt att ta igen sig mellan alla uppdrag. Det var något som var omöjligt för mig denna höst och det slet. Jag var riktigt sliten redan i slutet av oktober och kroppen började säga ifrån ordentligt. Jag trodde jag skulle bränna ut mig i båda ändar ett tag av olika orsaker Som egen företagare är jag van att jobba hårt och många timmar per dygn och tycker oftast det är roligt att jobba hårt för något som ger ett gott reslutat. Det är när någon som har som uppdrag att samarbeta och gör helt andra saker än de ska och går till attack när sanningen kommer fram, som det börjar bli en negativ stress som inte är hälsosam. Oftast är de här människorna proffs på att manipulera omgivningen så att deras lögner inte ska avslöjas. Narcissist kallas dom. Tur (om man kan kallade det så) att jag hade mött några under perioden i kampen för Rocky, så att jag visste hur jag behövde agera. Det svåraste är att få omgivningen att inse sanningen. Som tur var kom den till slut fram och allt löste sig i mitten av december. Men så fruktansvärt trött och onödigt slut jag är på grund av detta nu. Så jag ska vila mig in i 2022 för att ta fart ordentligt 10 januari och DET kommer att bli ett grymt år, så mycket kan jag säga.

Det är aldrig för sent - Jag har fått tillbaka min lillasyster

Jag har alltid sagt att min 11 år yngre syster Rebecka, varit som mitt första barn. Jag tog hand om henne ofta under många år från att jag var 11 år. Ibland blir livet knepigt och tar sig oanade vägar och det kanske blir ett uppehåll i kontakten. Jag har längtat och väntat sedan 2013. Som jag älskar henne.. Det har jag under alla år sagt till min dotter Rocky som tidigt i våras bestämde sig för att gå fram till sin moster och sa: "Systrar hör ihop så nu är det dags. Mamma älskar och längtar efter dig." Samma kväll skrev hon till mig igen och jag grät av glädje. Vi sågs igen första gången i påskas tillsammans med hennes fina familj dottern Julie och sambon Andreas. Jag kan inte i ord beskriva hur mycket det betydde för mig. Det som har varit har varit och det är viktigt att våga mötas igen och det går alltid att börja om. Det känns vackert och jag känner stor glädje. Älskar er!
Julie fick testa Rockys hundsläde på annandag jul och vi dukade upp till lunch utomhus. Mysigt!

Ny insikt

I juni så bestämde jag mig för att ta hjälp av en PT och kostrådgivare. Nej, det är inte för att jag är fåfäng. Det var min sista utväg och jag började bli riktigt deppig. Under 3 år (2016-2019) så fick jag cellgifter och massor av cortisonbehandlngar - 6 tillfällen per år efter att jag insjuknande 2016 i min autoimmuna sjukdom GPA. Trots att jag tränat 4-6 gånger per vecka och tyckte att jag åt sunt, så samlade jag bara på mig mer och mer vätska och gick upp i vikt, en hel del.

Länge har jag följt Simon Sköld "Simon Says" på Instagram. Hans reklam var ständigt till kvinnor upp till 45 år, så jag skrev med glimten i ögat och frågade om det då var kört för mig som var 48, haha. Självklart inte! Jag började med detta 28 juni och nu 6 månader senare har jag tappat 15 kg och 56 cm sammanlagt på kroppen och jag har inte varit hungrig en enda dag. Det ni!

Jag har haft ätstörningar mer eller mindre genom hela mitt liv. Tänk på det när ni kommenterar andra hur de ser ut, att de fått mage och klappar lite här och där... Det sätter spår och får igång tankar. Du har inte en aning heller om de medicinerar eller är sjuk.
Min pappa kommenterade ofta min kropp under uppväxten och talade om för mig när jag var tonåring, vilka feta lår jag hade, vilket resulterade i att jag bantade massor och då tyckte han att jag blivit äckligt smal. Det enda jag ville var att bli älskad som jag var av min pappa. Tyvärr så var det enbart genom prestation och utseende som jag kunde få höra att jag dög ibland och han hatade på alla sätt att jag spelade piano. Det resulterade i att jag verkligen kunde hata mig själv under perioder och åt inte alls eller hetsåt. Därför gick jag under många år och bearbetade detta för att kunna känna att jag är okej som jag är. Inte har det väl gjort saken lättare att jag arbetar i en kroppsfixerad bransch. Jag får ständigt jobba med att vara snäll mot mig själv.

Jag har nog testat alla batningskurer från Nutrilett, Viktväktarna, 4-dagars dieten med flera. Det första Simon sa till mig var: Antingen kan du äta dig smal eller svälta dig smal. Här äter vi oss i form på ett sunt sätt. Hans kostprogram är utformat efter mitt liv och det finns inga förbud. Många frågar mig vilken diet jag går på och vad jag ska undvika. Inget... 20% av tiden kan du unna dig att äta det du älskar att äta. Som idag åt vi pizza! Det är inte vad du äter en dag, utan vad du intar resten av dagarna som spelar roll.

Resten av tiden äter jag mitt kostprogram med recept på rätter innehållande pasta, potatis, bröd, ost, pizza, burgare, ja verkligen allt jag gillar och jag har ett individuellt träningsprogram som jag kan göra hemma. Jag kan säga att jag aldrig ätit så mycket och tränat så lagom. Kroppen är starkare än någonsin och jag känner mig pigg och frisk i kroppen. Utan denna omställning hade jag aldrig klarat denna intensiva höst.

Innan jag startade så kunde jag bränna 1200 kcal på träning och äta lika mycket (lite). Kroppen ställde in sig på att lagra... Vad tokig man är som tänker att ska jag gå ner så ska jag äta så lite som möjligt. Kroppen behöver bränsle och smörjmedel när jag tränar styrka och kondition så pass mycket som jag gör, 1,5h 5-6 gånger per vecka.

Jag önskar att alla kunde få uppleva det jag gör nu och inse att mat inte är farligt, det är livsviktigt, liksom träning. Tack Simon! Denna bild är från igår och den nedan är från nyårsafton 2016 när jag precis hade börjat med min medicinering...

Rocky flyttade hemifrån - vad ska jag göra av all tid?

I juli köpte Rocky och hennes sambo Daniel hus tillsammans i Anundgård. Ja ni såg rätt, 19 år och husägare och dessutom startade hon sitt hem för utsatta djur - Gråvargens jourhem!
Kika gärna in på hemsidan som Rocky skapat själv: https://www.gravargensjourhem.se/

En hel del har fällt kommentarer som: "Herregud vad djur de har", "Hon är ju så ung", "Klarar hon verkligen det där" och en massa annat struntprat. Jag kan säga att jag är en otroligt stolt mamma över min dotter som trots allt hat, all mobbning och utsatthet hon fått utstå både före och efter sin olycka, hon fick inte sin grundskoleutbildning som hon hade rätt till enligt lag, all släkt vände henne ryggen efter att hon drabbades av skalltrauma efter fallolyckan 2012, och som nu lever sitt liv och är lycklig! Det är stort och Rocky inspirerar mig massor. Hennes styrka och visdom är som hos en gammal själ.

När jag frågade henne hur hon tänkte när de skulle köpa hus svarade hon: Mamma jag har suttit länge och väntat på att få leva, så nu tänker jag göra det. Jag förstår henne så väl och jag känner mitt barn, att hon inte skulle göra något ogenomtänk. För några veckor sedan sa hon att hon vågade tro på och leva sin dröm att satsa på att ta hand om utsatta djur eftersom jag och Patrik aldrig sagt att "det där kommer aldrig att gå" eller "hur ska du klara det där". Jag blev så rörd i hjärtat. Alltid har jag försökt förmedla att oavsett hur svårt livet ter sig så behöver hon hitta sin väg, så kommer det bli bättre. Nu har hon funnit den och ingen är stoltare än jag. Go, go, go, follow your dreams.
Patrik och jag försöker att vänja oss vid att det är enbart vi två här hemma igen. Det går bättre och bättre. Så glad att Rocky och Danne bor nära oss, eftersom vi är som nära vänner efter allt vi kämpat och stått upp för. Vi har så roligt tillsammans och vi njuter över att få dela deras framtid.

Släkt från Nya Zeeland tog kontakt

Ni som följt mig och vår familj vet att våra närmsta släktingar skämdes över att Rocky drabbats av en skallskada som inte för ögat kunde ses, men som visar sig i kognitiv problematik. Ni som inte vet kan läsa lite av historien här: https://hjarnkraft.se/wp-content/uploads/2020/01/Hk-1-17-webb.pdf

Det resulterade i att de alla vände oss ryggen och Rockys farbror blev fälld i domstol 2017, efter kontaktförbud mot oss alla tre, för ofredande efter att ha varit bessatt av att Rocky var frisk och att jag hade hittat på skadan och var sinnesjuk. Skammen blev för stor tydligen.

Vart fall så har Patrik stor släkt på Nya Zeeland som vi hälsade på 2008. Även många av dom vände oss ryggen då de svenska släktingarna förmedlade "sin sanning" till dom. Men så i veckan kom Patriks släkting Celine och hälsade på med sin sambo Mike. Vi har haft kontakt många år och hennes son blev sjuk för många år sedan och hon är en fantastisk och stark kvinna som också blev ifrågasatt av släkten. Hon sa att hon kände väl igen sig i släktens agerande och sa att det finns mycket avundsjuka och hat mot starka kvinnor. Det är väl känt.
Så när de kom till oss nu och vi kunde ses utomhus så var känslan, att vi alltid känt varandra och det blev många skratt och prat om livet. Vi bjöd på kolbulle, visade dom runt i vår fina natur.

De är seriöst intresserade av att köpa sommarhus här. Det känns som att jag fått en extrasyster.

Vi är så glada över detta möte och det blev den bästa avrundningen på detta år.

Idag firar Patrik och jag 21-årig förlovningsdag! Vi förlovade oss på Borneo 010101.

Gott Nytt År alla fina följare!

Jag lovar att det kommer att hända många kreativa saker som ni kommer att få ta del av i år.